Finingarna

Det har varit fina dagar med de goa små finingarna i Stockholm. L har det räckt att snusa på och hålla i famnen. Med lilla E har det varit lite mer happenings. Utflykt på egen hand med mormor och morfar för att kolla på fiskar t.ex.  Det är en rikedom att få uppleva den här fasen i livet. Det är en av de sannaste klyschorna…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Packa mormors kappsäck

Har packat för att åka ner och besöka de två underverken i Bagarmossen. Det har varit  en ganska hektisk dag och huvudet är fortfarande fyllt av en massa saker efter kvällens planeringsmöte. Men tack och lov har jag gåvan att kunna släppa mycket när jag är ledig och åker i väg. Så nu ser jag fram emot några dagar av gemenskap och lek.
Därefter väntar ett par kursdagar så det dröjer innan jag är hemma igen.

Ett steg vidare

Sådärja. Nu har jag tryckt på sänd-knappen och skickat iväg en ansökan till en tjänst. Det var länge sedan jag senast sökte ett jobb. Eller ja, rent formellt så gjorde jag förståss det till det jobb jag har nu också. Fast muntligt. Och under tvång, haha.  Jag var inte helt övertygad om att det var jobbet för mig kan man lugnt säga.
Men nu känns det ganska spännande. Än mer spännande blir det om det här visar sig vara en återvändsgränd. Nu finns det liksom ingen väg tillbaka. Det är något nytt som gäller. Och om inte det här, så vad?
Jag känner mig ändå lugn. Det har aldrig tidigare hänt att pusselbitarna inte fallit på plats så det gör de väl den här gången också.
Jag minns den första gången, medan jag fortfarande gick på Johannelund och skulle ut i tjänst.  Och så fanns det ingen just då… Efter mycket bön, funderingar, prat och vånda hade vi tagit beslutet att säga till T,  som var den jag haft kontakt med, att vi var beredda att flytta till Nordmaling och invänta tjänsten där. Jag skulle kunna göra något annat ett år. Sagt och gjort. När jag berättat färdigt hur vi tänkt så säger han ”Det där låter ju bra, men nu behövs det inte. Tjänsten blir ledig redan till hösten”. En ganska fantastisk känsla!

Världens bästa

Jag tror att jag arbetar bland världens bästa människor. Vi har haft fortbildningsdagar för distriktets alla medarbetare och jag är så glad över dem alla. Trots att man skulle behöva en vallhund för att få in dem i tid på samlingarna…
Omständigheterna kring dessa fortbildningsdagar blev  lite speciella på grund av sjukdom. Jag hade visserligen ansvar för dagarna, men det var inte tänkt att det skulle vara riktigt så som det blev. Men med facit i hand har allt gått vägen och alla verkar huvudsakligen nöjda så jag kan andas ut. Ett rejält munsår skvallrar dock om vad min kropp tyckte om anspänningen.
Jag arbetar i ett sammanhang som inte har världens bästa arbetstider eller löner. Men jag har löneförmåner som inte kan mätas i pengar: alla dessa fantastiska människor, så många goda samtal, omsorg och bönegemenskap.
Vi har dessutom hållit till på världens bästa folkhögskola; Solvik. Där arbetar också fantastiska människor som skapar ett särdeles gott växtklimat för människor med alla sorters behov.
Det är en förmån att få del av deras erfarenheter och kompetens.

Vinterskymning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dubbelmormor

Den efterlängtade stockholmslillasystern anlände idag. Hon gjorde en snabb entré till världen så mamma E lät ganska pigg när vi pratades vid. Lillasyster hävde också upp sin stämma så jag har hört henne. Däremot har jag inte sett henne ännu, men hon skall enligt utsago påminna om lilla E. Å, vad jag är glad att vi redan har bokat en resa till Stockholm…

Det bidde en tumme

Eller en högst medioker innovation. Jag såg framför mig ett fat snyggt dekorerade julgranskulor att sätta tänderna i. Det resulterade i ett gäng färgglada bollar med många skavanker och ett gäng snöbollar.
Två saker som jag måste lära mig att hantera innan jag går i land med detta: att täcka bollar med mandelmassa/sugar paste. Alltså, det är den runda formen som ställer till det. Det blev hela tiden en massa ”täckning” över.
För det andra måste jag begripa mig på vit choklad. Hur man får den att smälta så att den förblir tunn. Jag fick inte till något snyggt slätt lager att dekorera chokladvarianten av bollar med. Följaktligen blev resultatet istället snöbollar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Själva grundkonceptet är annars fyllda cake-pops. Med citronkaka och hallonmousse i dem med mandelmassa, respektive kladdkaka med jordnötssmör i chokladvarianten. Det var lite trixigt att fylla dem också, men det lyckades jag hitta en bra metod för.

Nyårsnatt

Jaha, så här börjar 2012. Vid diskbänken. Men trevliga fester efterlämnar en del rester, så är det bara. Nu är disken avklarad och jag försöker varva ned       efter kvällens prat och skratt.
Nyårsnatten är för mig för alltid förknippad med den betydligt mer dramatiska natten för 24 år sedan då M och A kom till världen  på Ö-viks BB. Minns en av barnmorskornas ord när jag kom upp på BB: tänk så rik du är nu!
Ja, så är det. På pengar och ägodelar har jag aldrig varit rik, men en annan skatt har jag fått.
Men det är lite svårt att begripa att alla tjejerna nu är äldre än jag var den gången.

Tårtbryderier

Mina twins födelsedag närmar sig. Deras tårta eller tårtor har alltid utgjort en viss utmaning. För det första kan man väl säga att nyårsdagen är inte den ultimata dagen när det gäller förberedelser. Det är ju ett visst fokus på dagen innan, och förmiddagen på nyårsdagen passerar alltid så snabbt… Sen är det detta med deras tårtsmak. Den ena älskar marsipan och den andra äter det inte alls. En gillar friska smaker av frukt och bär, medan den andras favorit är choklad och nötter. Hur enkelt som helst. Men nu har jag en idé. Jag har sökt på nätet efter nåt liknande, men jag tror jag är en innovation på spåren… Vi får väl se hur det går med detta.

Livet kring julen

Julhelgen har passerat och vi kan summera några goda dagar. Det har varit annorlunda i och med att vi inte har träffat alla barn vid något tillfälle. Men det gäller att ta vara på det som är denna julens särart. I år blev det en lugn tillställning. Kan tänka mig att det kan komma att bli desto mer intensivt nästa år.
I går när vi kom från kyrkan så blev jag helt häpen över hur mycket folk det var på stan. Rean hade startat och det var tydligen efterlängtad helgsysselsättning.  Jag kände mig så tacksam över att ha få hämta näring och glädje för mitt liv på något annat ställe än på Åhléns… (typ)
Det som är lite trist med årets julupplaga är att det är lite med tid för  extra umgänge. Mellandagarna är helt vanliga arbetsdagar för många. Jag undrar i mitt stilla sinne när jag ska få glädje av julkakorna jag bakat – när har någon tid att komma och fika?

« Äldre inlägg

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.