En vecka med många dar på resande fot. Tisdag och onsdag i Stockholm på fortbildning för NFU-handledare med besök av förgrundsgestalten Christian Schwartz. Han motsvarade inte precis min föreställning om en tysk akademiker. Inte fyrkantig eller torr och tråkig. Systematisk, jovisst, men verkligen inte på ett begränsande sätt. Han verkar vara ungefär som han pratade; utan märkbara uppehåll mellan orden överhuvudtaget.
På onsdag kväll tog jag in hos vännen L i Uppsala. Tillbringade kvällen vid hennes köksbord och tiden bara försvann så där som den gör när man har goda samtal.
Torsdagens samling på Johannelund, med Centrum för Utveckling var bra även om det ibland känns lite frustrerande att vår agenda växer på det sätt som den gör. Den är med andra ord mer omfattande än de resurser vi kan se att vi förfogar över.
När jag lagom mör anlände till Arlanda vid sjusnåret var det bara för att upptäcka att mitt plan skulle bli drygt två timmar försenat. Inte precis det besked man drömmer om då. Tiden kunde dock fördrivas med en rafflande handbollsmatch. Men hemkomsten blev väldigt sen.
Kontentan av alltsammans blir: borta bra, men hemma bäst.
evelina sa,
januari 26, 2008 vid 7:15 f m
åh! så drygt med försenade flygplan.. tur att handbollen underhöll!
jag tycker det är fenomenalt med en blogg. då kan jag hålla koll på min mamma lite bättre.
nu ska jag snart iväg på konfaplanering, tjing!