Rent bokstavligt så kan man säga att ”på hal is” karaktäriserar mitt sätt att ta mig till och från jobbet för närvarande. Jag tror att de grusar cykelvägarna fortfarande, men på något mirakulöst sätt så försvinner gruset snabbt igen. Jag undrar så vart det tar vägen. Det är ju inte direkt så att man ser en massa rätt stora gruspatiklar vina omkring i luften. Inte heller samlas de på hög i kanten av cykelvägen. Så vad händer med det? Ännu ett av vardagens mysterier.
Mer bildligt så känns det lite som att jag är på hal is när det gäller mitt PM-skrivande för den aktuella pastoralteologiska fortbildningskursen. Det känns otroligt bra och intressant att få fördjupa sig i frågor om prästämbetet, gudstjänstpastoral och kyrkosyn. Men, men, men…jag har inte haft haft lokal församlingstjänst på sju år. Det är så lätt att ha teorier och tycka när man inte behöver hantera verklighetens alla avigsidor. Å andra sidan så innebär mitt arbete kontakt med inte bara en, utan flera aspekter av verkligheten. Arbetet med NFU har lärt mig mycket. Jag lever inte uppe i det blå. Ändå så känns det lite vanskligt att formulera sig. Men kanhända är det så det brukar kännas inför en examination. Det är ju några år sedan sist, så jag har nog förträngt en del.
