Mellanlandning

Ja, så känns det att vara hemma ett par timmar. Den här veckan har inte bjudit på mycket av den varan. Den är galet späckad. Men det är en tid för allt läste A på styrelsemötet i Vasakyrkan i går. Alltså försöker jag tänka på att vara där jag är trots allt.

Nu ska jag i alla fall packa för att åka på styrelsehelg med distriktsstyrelsen på Solvik. Intensivt och förhoppningsvis givande.

Välsignade träning!

Jag är så glad att träningen verkligen sitter i ryggmärgen på mig. Den är ett måste även när det är som mest hektiskt. Jag behöver den så väl rent fysiskt, men jag inser dess värde också på det psykologiska planet. För det mesta så brukar den innebära att huvudet töms på strukturerade tankar. Bortkoppling en stund. Men idag inträffade dessutom det mirakulösa att nåt jag tänkte att jag nog får ägna en natt åt att planera, planerade sig medan jag ägnade mig åt viktlyft och utfall. Kanske jag ska tillgodoräkna mig dagens pumpass som arbetstid?

Äventyrshelg i Sörböle

Äventyrshelg kanske låter som att jag tar i. Men jo, många åker på äventyrsresor för att uppleva det vi gjort den här helgen. Häftigast var mötet med en stor lappuggla. Jag var så nära som ett par-tre meter där den satt på en stängselstolpe och bligade på mig. Naturligtvis hade jag inte kameran med mig.  (vill du se hur en sådan ser ut så titta på den här länken http://www.naturfotoforum.se/forum/viewtopic.php?p=93806&sid=bcb4de7c006d2e692188d173e2cfde9b )

Däremot tog vi med kameran ut i svampskogen. Tre amatörer – N, E och jag. Det hamnade lite av varje i korgarna. För eventuellt oroliga (K t.ex. – om du läser detta) kan jag säga att vi chansade inte, utan tillredde endast det vi var hundra procent säkra på efter konsultation på nätet och i böcker.  Blodriska blev det.  Alldeles oavsett svamparna var det en härlig promenad i skogen. Där stötte vi på spåren efter ett annat ståtligt djur. Och jag är glad att det inte blev något mer närgånget möte än så.

Björnpoop

Ketchupeffekten

Jobbet har drabbats av den berömda. Efter ett antal lugna veckor ska allt hända på en gång. Plötsligt vill dubbelt så många personer än beräknat boka träffar.

Jag funderar verkligen på om vårt termins- och läsårstänkande i kyrkan är riktigt vettigt. Hela årets verksamhet skall klämmas in mellan mitten av september till början av maj. Visst vill jag också ta till vara alla varma (?) och ljusa sommarkvällar och sköna dagar. Klart att vi påverkas av årets rytm. Men ändå. Det känns inte riktigt vettigt att skillnaden ska vara så extrem.

Morgonbön

Idag cyklade jag hemifrån tidigare än vanligt för att möta P i kyrkan. Vår första morgonbön i Vasakyrkan. Ett antal gånger har jag tänkt ”hjälp, hur ska det här gå, så sjuukt tidigt jag måste fara”. Men jag vet ju att det här är så bra. Och bra kändes det verkligen där vi satt i bön samtidigt som vi där utanför kunde höra hundra par morgonstressade fötter jäkta förbi. Idag bad vi att vi ska vara fler nästa gång vi träffas. Så du som vill vara med – måndag morgon, 07:30 i Vasakyrkan.