Sols Blogg

Stå stilla i smärtan, rotad i det som är ljus i dig. 
Låt svärdet gå genom dig. 
Stå stilla i smärtan rotad i det som är ljus i dig.
Låt svärdet gå genom dig.
Kanske det inte alls är ett svärd.
Kanske det är en stämgaffel.
Du blir en ton, 
du blir den musik  
du alltid längtat efter att få höra.
Du visste inte att du var en sång.

Text Ylva Eggehorn

Musik: Sara Lindvall Nyberg

Jag får härmed ta tillbaka påståendet att nya soffans felvändning skulle bero på den något virriga expediten. I det här avseendet är hon oskyldig. Vi besökte butiken i går för att förvissa oss om vad det stod på den soffa vi tittade på. Det stod det samma som på vår fast den var spegelvänd. Vi har helt enkelt fått en felleverans. I morgon ska de ringa från butiken och meddela vad leverantören har tänkt göra åt det…Ja lite plåster på såren är ju inte fel. Det är inte helt lätt att hitta lämpliga möbler till nuvarande lösning. Annars har vi efter massiva insatser i går lyckats få det mesta av lösöret på plats igen. Om än inte där det egentligen ska vara.

Yes! Jag kan se skrivbordet igen ….

Nej, inte det heller. Men idag så stog vår nya soffa i fokus. På både önskade och oönskade sätt. Först tog det hundra år innan vi kunde enas om en soffa. Sen vi väl kom till skott har vi då väntat. Och idag var det dags att hämta. Till ett vardagsrum som då såg ut så här:

Kul att ge sig i kast med. Not. Ännu mindre roligt blev det när vi skulle montera soffan och upptäckte att vi fått en variant som var tvärtom som vi hade tänkt oss. Vi drog oss till minnes hur det var när vi beställde och insåg att den vimsiga försäljardamen inte bara vimsade till priset (det fick vi ändrat innan vi betalade) utan också alltså vilken sida divanen skulle vara på. Men då vi beställde reagerade vi inte eftersom man kan tänka höger och vänster från två håll. Jag är i vart fall mycket stolt över oss som inte bröt ihop eller rök ihop i detta kaos. Vi monterade vår soffa och är glada att vi inte hunnit fixa övriga nya möbler ännu eftersom ingenting blev som vi tänkt oss. Men inte helt tokigt trots allt. Nu återstår att fixa en massa andra saker. Nytt vitrinskåp och ny tv-bänk. Och hitta nånstans att förvara de saker som inte längre får plats i vardagsrummet…

Nej, jag har inte tänkt skriva om mode. Det är verkligen inte min nisch. Men just idag känner jag att jag har en del synpunkter på hela klädgrejen. Jag kan bli galen på den likriktning som råder. Har slagit några lovar på stan för att spana efter en festklänning eftersom den kommande säsongen kommer att bjuda på några tillfällen då det passar med en sådan. Det går ganska fort att sammanfatta utbudet. Kort, axelbandslöst alternativt med smala axelband. 80 % är svarta.  Ingen av dem är med andra ord att tänka på. Det finns två skäl till det: 1. Hallå – jag har en tantkropp! 2. Vi pratar vinter i norra Sverige.  Vi får väl se hur det hela löser sig. Sy själv eller myrorna…

Men vill verkligen alla se likadana ut? Och är jag den enda medelålders kvinna med fula ben som tycker att det är kallt i januari? 

För att det inte bara ska bli gnäll får jag väl kontra med att jag faktiskt också gjort ett klädfynd i veckan. En höstkappa som verkligen inte är nån dussinvara. Vart hittade jag då den?  Gissa!