januari 28, 2009 vid 9:47 e m (Tro & kyrka)
Idag använde jag en del av lunchen till att köpa en ny klocka. Förlorade min gamla på IKSU innan jul. Nu gjorde jag ett fynd – 70% rabatt. Nå, glad och nöjd gick jag från butiken med min lilla pappersbag. När jag gått några meter ser jag påsen i ögonvrån och reagerar. Vad står det egentligen på den? Inte butikens namn i alla fall. Jag stannar till och läser; ”I. Me. My.” Plötsligt känns det inte alls bra. Det är som att skylta med mitt allra smutsigaste inre. Det är väl precis just detta som mycket av vår konsumtion handlar om. Jag. Mig. Min.
Jag vet inte hur budskapet egentligen är tänkt att uppfattas. Men oavsett om det är ett credo, eller en syndabekännelse så känns det väldigt malplacerat att gå omkring och skrika ut det på stan. Jag antar att det är meningen att man ska associera ”för det är jag värd”. Men mina tankar går i andra banor. Det blir som ett profetiskt budskap på påsen. Väl uppe på kontoret så hamnade den i pärmen för ”illustrationer till predikningar”.
Kommentera
januari 24, 2009 vid 8:07 f m (Okategoriserade)
I tisdags reste jag norrut. Och söderut. På samma dag. Märklig känsla. På förmiddagen klev jag av tåget i Älvsbyn. Ett stilla snöfall dalade över mig och det var tyst, tyst, när jag ensam gick från stationen, trots att det inte är långt till centrum. Vid folkhögskolans entré stod inte bara bilar på parkeringen, utan också ett gäng skotrar! Efter avklarat sammanträde åkte jag ännu längre norrut. Middag blev det hos M och A vid Luleälvens strand. Väldigt lugnt och stilla där också. Sen var det dags att åka söderut. Vid 22-tiden myllrade jag tillsammans med många andra ut på Centralen i Stockholm. Tala om kontrasternas dag!
Det var dags för ett första besök hos E och N i Bagarmossen. Området de bor i var trevligt, lägenheten likaså. Tråkigt bara att det inte är deras egentligen.
Kommentera
januari 18, 2009 vid 8:51 e m (Okategoriserade)
I går gjorde jag mitt första träningsbesök på IKSU Spa som numera ingår i det träningskort vi får tillgång till via jobbet. Att stå på en trampmaskin där eller på sport gör väl detsamma med en ljudbok i öronen. Men där upphör likheterna. Till och med omklädningsrummet kändes lyxigt. Och att efter passet dra på sig bikin och lägga sig på en solsäng med en bok, lyssna till vågskvalp och kisa i soljuset – ja, vad säger man? Den som har uppfunnit solsimuleringsmaskinen är en hjälte i mina ögon. För så är det, där finns en maskin som ger artificiellt solljus. Den ger både värme och färg åt huden. Det var 32 grader i rummet och fläktade skönt. Där upplevde jag alltså en timme sommar i går. Jag lovar att det kommer att bli fler timmar inom en snar framtid.
Kommentera
januari 15, 2009 vid 9:39 e m (Familj)
Funderade ett tag på rubriken. Avsked låter så defenitivt och dramatiskt. Om Gud vill och livet går vidare som vanligt så ses vi igen redan nästa vecka. Men det är klart att det ändå är en ganska stor förändring att E flyttar till Stockholm. Kontakten kommer trots allt att se ut på ett annat sätt. Ingen tur förbi Berghem innan kyrkan på söndagarna. Inga regelbundna söndagsmiddagar. Inga inköpsturer. Fast ingen av oss fattade nog riktigt att det är en flytt, när hon stod på stationen med sina väskor. Just den proceduren är ju inte ny.
Och naturligtvis, vad hände? ”Tåg nummer xx är idag inställt och ersätts med buss”. Mindre kul. Sitta på en buss hela natten är väl inte drömmen precis. Men jag vet inte riktigt hur det gick – fick ett sms att bussen gick till Vännäs för att invänta ett kraftigt försenat tåg.
Kommentera
januari 12, 2009 vid 9:19 e m (Familj)
E håller på att avsluta sin kurs i textilt skapande. Det har hon gjort genom att sticka en matta av gamla trikåplagg. En folkkloristisk färgklick, en modern trasmatta helt enkelt. Förutom att den är än skönare att gå på. Fluffigt tjock. Det är bra att hitta nya former för att ta tillvara resurser tänker jag. Idag är det ju inte många förunnat att ha plats för en vävstol hemma. Men på det här sättet kan fler återvinna.
Kommentera
januari 7, 2009 vid 7:26 f m (Okategoriserade)
Så ringde då väckarklockan på nytt. (inte för att den inte har gjort det under den här julledigheten, men vid en något annan tidpunkt ska väl tilläggas) Det gick oväntat smidigt att ta sig upp i dag. Men jag gissar att den här dagen blir lååång. Det är dock ganska bra att börja det nya arbetsåret med fortbildningsdagar. Sena kvällar och tidiga mornar, intressanta dagar med många möten skapar naturlig trötthet. På fredagkväll kommer jag att vara så tacksam över att gå och lägga mig tidigt!
Jag är också tacksam för att känna glädje och tillfredsställelse med det arbete och den vardag jag har. Visst, det är skönt att vara ledig. Men min vardag är också fylld av meningsfullt innehåll. Veckodagarna handlar inte bara om längtan efter nästa helg.
Kommentera
januari 5, 2009 vid 10:41 f m (Okategoriserade)
Snabbt har den avslappnade dagen bytt karaktär. Ett telefonsamtal från N som tillsammans med sina föräldrar är på väg till Stockholm med sitt och E:s flyttlass. De har kört av vägen. Lyckligtvis har de själva klarat sig utan skador med bilens dragkrok är förstörd. Och självklart är de omskakade. Men det går ju inte att avbryta alltihop utan de måste fixa hyrbil och fortsätta. Jobbigt!
Kommentera
januari 5, 2009 vid 10:37 f m (Familj)
Idag vaknade jag med en märklig känsla. Vi har inget planerat idag. Inte ett endaste måste. Det gick utmärkt att ligga kvar i sängen och dra sig utan tanke på klockan. När vi kom hem igår kändes det också rätt märkligt. Här fanns julgran och julpynt – visst ja, det har ju varit jul…Den senaste veckan har liksom allt fokus legat på bröllopet. Dagen innan så var det tillverkning av bröllopstårtor. 
På bröllopsdagen var det brudbukettstillverkning
Läs resten av det här inlägget »
1 kommentar
januari 2, 2009 vid 10:52 e m (Okategoriserade)
Just nu är livet verkligen fokuserat på det jordiska. Sju prinsesstårtor och en kolatårta har producerats idag. Vi har skivat upp 6 kilo älgkött och letat rosor i rätt färg i timmar. Nånstans mitt i så hann vi faktiskt med en mycket god indisk måltid i Ö-vik också.
Mitt i allt ståhej kändes det gott att konstatera att det blivande brudparet själva verkar rätt avspända. Det inger hopp om att de ska kunna ta till sig det som händer under morgondagen på ett bra sätt.
Förhopppningsvis ska jag under morgondagens förmiddag kunna visa bild på en färdig brudbukett. Lite oroligt känns det att det är 16 grader kallt ute nu. Det blir bökigt att transportera den med andra ord.
Kommentera
