Idag besökte jag min nyligen bypass-opererade pappa på sjukhuset. Det var ärligt talat lite obehagligt och märkligt. Jag hade blivit förvarnad om att han drabbats av något som kan hända efter en sådan operation: förvirring. Därför kom det inte som en chock när han på min fråga om hur det kändes började prata om att han varit på kurs hela dagen igår, och åkt buss tillbaka till sjukhuset igen. Eller när han sa att han var glad över att det inte skulle behöva göras något ingrepp.
Men det kändes ändå mycket märkligt med tanke på att jag tidigare pratat med en fullkomligt normal pappa. Fyra dagar uppträder han som en dement. Sådant är svårt att inte reagera på.
Speciellt som det mesta jag hört om dessa bypassoperationer är mirakulösa historier om hur SNABBT man ÅTERHÄMTAR sig och hur PIGG man blir. Som ny. Jo, jag har hört historier om depressioner också. Men inget om sånt här. Och oron som plösligt finns där. Tänk om det inte släpper? Och hur ska mamma reagera? Det här är hon sannolikt inte beredd på. Eftersom hon inte varit här kan hon inte föreställa sig hur det är.
Ja, det finns en del att fundera på.
Bypassreflektioner
februari 28, 2009 vid 9:40 e m (Familj)
Oväntat roligt
februari 21, 2009 vid 8:21 e m (Okategoriserade)
Ja, det har varit oväntat roligt i flera bemärkelser idag. Mitt i en ganska strulig och tröttsam period.
Först: bröllop till sommaren! Fantastiskt rolig nyhet. Det känns speciellt med tanke på historien bakom.
Sen: Vasakyrkans årsmöte. Hur kul kan det var kan man ju undra. Men jo. Oväntat roligt. Det innehöll för min del både fasadbefriade samtal, lättsamheter och seriösa frågor i blandad kompott. Det var många med och atmosfären var god. Jag hade också den stora glädjen att få presentera resultatet på den senaste NFU-enkäten. Vi har vuxit i kvalité! Vi är på väg! Jag tror att många blev peppade av att se det. Här kan du läsa mer om NFU
Sen kom vi i och för sig hem till ett kök i kaos och en massa ohängd tvätt klockan åtta på lördagkväll. Mindre roligt. Men det gick bra att lösa det med.
Mitt i
februari 18, 2009 vid 8:27 e m (Tro & kyrka)
Det känns som att det är påtagligt mitt i allt just nu. Sammanträdesstim. Årsmöten. Protokoll. Svåra frågor duggar tätt. Det gäller både på jobbet och det som jag är engagerad i vid sidan av jobbet. Har två fullkomligt späckade veckor framför mig. Ändå sa jag ja när L frågade mig om att koka soppa till årsmötet på lördag. Hur kan det göra nån skillnad tänkte jag. Slänga ihop några liter soppa - no problem. Dumt eller inte – så känns det i alla fall nu.
Visst blev det en lång dag idag. Också. Men vad är mer meningsfullt – att försöka stötta en massa unga människor att hitta en form till delaktighet i kyrkan, eller att sitta hemma i tv-soffan? När jag nu har kraft ork att göra det jag gör. Nånstans i en psalm så står det ”kraft till tjänst är tjänstens lön”. Så ungefär känns det nu. Och det är en nåd.
Snö!
februari 9, 2009 vid 5:43 e m (Okategoriserade)
Där bakom drivan bor vi. Kommer det mycket mer snö blir vår utsikt begränsad. En del gillar det här. Påstår att det är sånt man ska uppskatta som norrlänning. Jag tillhör inte dem. 
En vanlig dag
februari 5, 2009 vid 9:27 e m (Tro & kyrka)
Hur ser de vanliga dagarna ut? Vad gör dem vanliga? Är det att de är i majoritet eller att de innehåller vissa saker?
Jag är i alla fall så otroligt glad över att vara glad över det vanliga. Att inte ständigt längta till helg eller semester. Jag tycker vardagen är fylld av både mening och glädje.
Idag är jag glad över vännen K:s lilla konversation med mig över nätet. Plötsligt har vi en vardagskontakt igen. Glad också över kompetenta människors vägledning kring mina framtidstankar. Jag tror jag börjar skönja en plan. Och sammanträdet ikväll. Sammanhanget som har gått från att kännas som något att bocka av till att ge inspiration. Vi pratar ju om viktiga frågor!
Men i det vanliga finns naturligtvis också det som är svårt och jobbigt. Också den här dagen. Dels är det vännen P:s situation. Från drömjobb till kanske inget jobb alls på några månader. Eller veckopendling. Inte roligt alls. Och så det där som sticker i hjärtat. Ont gör det att älska.
En vanlig dag när inget särskilt händer
kan ge mig det som jag behöver mest.
En dag som syns mig grå och utan mening
kan himmelrikets Herre bli min gäst
februari 3, 2009 vid 9:02 e m (Tro & kyrka)
”No other Gods has wounds
Han rör vi dig, men inte för att äga.
han väntar tills din egen tid är inne
Han ser det barn som gråter under träden
men tröstar inte för att slippa lida
Istället ser han ut en plats på jorden
där ni kan gå tillbaka genom mörkret
tillsammans för att hitta det som fanns där
innan det gick sönder, sprängdes, bröts.Det kan ta år. Ser ut som grå dagar.
Det kan bli värre än det var förut.
Och hemmet som först väckte dina drömmar
får också sopor som ska kastas ut.
Men en kväll när ni sitter där vid bordet
och ingenting finns kvar att hoppas på
och mörkret ligger tungt mot alla fönster
då ser du att han ser på dig och dåHans ansikte berättar om din smärta
som han tagit in var dag i sig.
Hans kropp har böjts och han har blivit sårad
han är till döden trött men ger dig liv
och aldrig har han skyddat sig emot dig
då färdas allting hemåt vid ett bord
du bor i honom och han i digoch platsen där ni bor är en ny jord”
Ylva Eggehorn
