mars 29, 2009 vid 1:13 e m (Familj, Tro & kyrka)
Aldrig har orden om den mörkaste dalen varit mer aktuella. Just nu är livet svårt. Svårast kanske därför att det handlar om att finnas vid sidan av. På något sätt är det lättare när det svåra rör mitt eget liv och jag själv kan styra vad jag vill göra åt det. Nu kan jag inte det det. Detta eviga föräldradilemma.
De senaste dygnen har varit tuffa, med ångesten hela tiden på lur. Då och då omöjlig att bemästra.
Kristusbilden från kyrkan hjälper mig. Blir till en ordlös bön. ”Du omsluter på alla sidor”
1 kommentar
mars 18, 2009 vid 8:47 e m (Tro & kyrka)
Låt ingen vägra dig din glädje
att Herrens nåd är ny var dag.
Tag mot med öppen hand de skänker
du får från himlaljusens Far.
Glöm inte bort vad gott han gjort.
Låt världen veta: Gud är god.
Låt ingen hindra dig att ropa
om sorgen värker i ditt bröst,
som Herren Kristus själv har ropat.
Ännu idag finns en som hör.
I natten lyssnar han ännu.
Herren din Gud gör mörkret ljust.
Tro ej att Gud dig älskar mindre
den dag när stormen bryter ut.
Hans kärlek växlar ej med vinden
den liknar klara rymdens djup.
Dröj, o min själ, i denna rymd.
Den är av Herrens kunskap fylld.
Kommentera
mars 12, 2009 vid 8:46 e m (Familj, Tro & kyrka)
De senaste veckorna har inte hört till de lättare i mitt liv. Både den ena och den andra svårigheten och besvikelsen kastar sina skuggor över dagarna. Och ändå mitt i allt det; en förunderlig tacksamhet över det ljus som ändå finns där.
Benådade stunder som idag när jag nästan blev galen av oro och ovisshet.(när man kommer till en viss punkt är det liksom att förnuftet lägger ner…). Då ringer vännen K och undrar hur det är. ”Jag kände att det inte var bra”. Tack Gud för det!
Nu är pappa tillbaka i Umeå för ny operation. Infektionen som brutit ner istället för ge möjlighet till rehabilitering har identifierats. Tack igen!
Kommentera
mars 8, 2009 vid 7:11 e m (Okategoriserade)
Att åldras som en tulpan – en nåd att stilla bedja om
Kommentera
mars 7, 2009 vid 7:40 e m (Okategoriserade)
….när Aslan kommit till stan måste väl den långa vintern ge vika
Kommentera
mars 4, 2009 vid 9:03 e m (Okategoriserade)
Idag kom ett brev som inte visade sig vara det vanliga ”bekräftar att allt ser bra ut” brevet. I stället gav det besked om att nåt inte är som det ska i min kropp. Cellförändringar.
Det finns väl ingen anledning till panik – det är ju upptäckt och ska åtgärdas. Som jag förstår det är det främst oupptäckta cellförändringar som leder vidare till cancer.
Mest känns det som att nådatiden är slut. Jag är så tacksam för att jag sluppit allvarliga sjukdomar och hälsoproblem. Men nu – välkommen till verkligheten!
Att det blir just det här illustrerar också att det inte helt går att förutsäga vem som ska drabbas av vad – trots alla rön. Jag tillhör definitivt ingen riskgrupp i något avseende.
Men det känns gott att veta sig vara buren av Guds nåd. Jag kommer att sova lungt i natt trots allt.
1 kommentar
