Planer vid ett köksbord

Ikväll har det varit idéverkstad runt vårt köksbord. Jag och fyra vänner från kyrkan har skissat på planer för  ”Dagar Tillsammans” för ensamstående mammor och deras barn på vår  sommargård Backen i sommar.  Själv har jag burit på tankar åt det här hållet i flera år.  För ett par veckor sedan satte jag ord på dem för första gången, och här satt vi nu och kom en bra bit i processen. Häftigt!  Det är som ett under redan det att vi kunde träffas så snabbt.  Och det känns så bra att få göra någonting konkret för andra. Jag hoppas vi ska kunna bidra till fina minnen från den här sommaren.

När demonerna väsnas

Jesus Guds Son, du ljus i mitt inre
låt inte mörkret få tala till min själ
Jesus Guds Son, du ljus i mitt inre
öppna mig för din kärlek och frid

Sv Psalm 781

Vad har du att förlora? Våga viska Hans namn.
Våga tro det Han viskar i ditt hjärta.
Man kan inte gömma mörkret.
Men ljuset kan förinta det.

Från norr till söder

Jag började helgen med att åka norrut, till Luleå. Tillsammans med K och P som också är handledare inom NFU så höll jag i en första kurshelg i en satsning som kallas ”Fler friska församlingar”. Som församling får man då ett ”paket” med handledning och tre nätverkskonferenser så att man får möjlighet att träffa andra som arbetar med liknande frågor som man själv. Det var inspirerande att få möta de olika sammanhangen. Alla har verkligen inte så gynnsamma förutsättningar, men man längtar efter liv och vill vara med.
Natten mellan fredag och lördag tillbringade jag hos ”okända vänner”; svärföräldrar till en av mina Johannelundsvänner. Vi hann inte träffas så lång stund, men det kändes gott att få vara hos dem. Fantastiskt att finnas i ett sammanhang där man kan ramla in hos någon på det sättet.
På lördag eftermiddag blev det tåget hem från Luleå. Jag hade föreställt mig en tyst och lugn resa. Men ett skidgymnasium från Stockholm som tillbringat två veckor i fjällvärlden såg till att det blev en annan upplevelse.
Söndagen har gått i de Tanzanianska färgerna. Först gudstjänst med predikan av vice biskop Gavile från vår vänförsamling i Iringa. Sedan middag hemma hos T och C tillsammans med ungefär så många som gick att få in i deras vardagsrum. Det var intressant att få höra Gavile berätta om domkyrkoförsamlingens arbete. Vi har en del att lära av deras utåtriktade arbete. 
Jag kan knappast klaga på att helgen varit händelselös.

Var är våren?

Idag ställde vi om till sommartid. Det firade naturen med ett rejält snöfall. Igen.

Halvtomt eller halvfullt

En del hävdar att allt beror på perspektivet  och den egna inställningen. Är glaset halvtomt eller halvfullt? Jag tror man får ett trevligare liv om man ser möjligheterna. Men kan man alltid tillämpa det resonemanget?
Idag har vi haft en intensiv dag med hela arbetslaget. Vi har försökt få alla med i någon form av processtänkande kring de stundande förändringarna som rent krasst beror på krympande resurser.
Är man benägen att se det halvtomma glaset så bjuds det rikliga möjligheter till det. Det är bara att ta fasta på ordet bortprioriteringar. Men kan man se det på något annat sätt? Kan man tänka sig att vi faktiskt i samma process kan profilera oss mer så att vi väljer det vi verkligen tror på och vill göra?
Så långt tror jag man faktiskt kan påverka sin egen inställning till en del. 
En sak jag är helt säker på, det är att hur vi än prioriterar, vad vi än väljer bort så kommer vissa att tycka att vi prioriterat fel. Det jag då frågar mig är om det innebär att man också kan säga att det motsatta gäller – att hur vi än väljer så kommer det också att bejakas och av några uppfattas som att vi fattat rätt beslut?
Är vägvalet också en fråga om perspektiv? Eller finns det en rätt väg i detta?

Nu även mormor

Ja, så är det. Idag blev dagen D när Elis kom till världen. Drygt 3700 gram tung och nätta 49 centimeter lång. Jag längtar så till dess jag får se underverket. Samtidigt är det svårt att smälta att mitt barn har ett barn… Jag tänker på en födelseannons jag läste för länge sedan, formulerad  inte  av föräldrarna utan av mor och farföräldrarna. En stof i den löd ”och inom oss växer en ny glädje som liknar en gammal oro som vi känner igen”. Så sant, så sant. Redan nu bor ännu en liten person i våra hjärtan, fast vi inte känner honom ännu.

Dagens filmtips

Har sett ett kanadensiskt drama som heter Crossover. Det var kanske inte stor filmkonst, men en mycket stark berättelse om sorg och försoning och hur kärlek kan växa ur de förunderligaste situationer. Dessutom var den verklighetsbaserad.
Det är också intressant att det som initialt sett inte alls var gjort som något osjälviskt och utgivande ändå blev så viktigt för en annan människa. Ur det mötet kom förändring för båda parter.

Vasakyrkan flyttar hem!

Efter ett antal veckor med våra samlingar utspridda hos generösa kyrksyskon i stan har det blivit möjligt för oss att få återvända till Vasagatan 12. (Efter branden i källaren/garaget) Det är mycket tack vare ett fantastiskt arbete där många engagerat sig frivilligt. Vår fastighetsansvarige S har gjort en jätteinsats. Ett strålande exempel på rätt person på rätt plats. Vi hoppades att vi skulle få möjlighet att fira palmsöndagen i vår egen kyrka, men nu blir det alltså en vecka tidigare. Så välkomna till Vasakyrkan till helgen, och gläd er med oss!

Sockerbageriet

Här är min kursdag hos Sockeralice i bilder. Det var en riktigt rolig erfarenhet. Nu har jag fått lära mig många tips och trix. Men det gäller förståss att ha tillgång till de rätta grejorna. Nu har jag blivit sugen på att lära mig mer – rosor , modellering …det finns mycket att testa!




 


Och här är den då, min kreation. Fyllningen är passion/persika och vit choklad.
Om den är god får vi veta i morgon.

Igen

Tyda tecken,
leta
vet inte var
efter hopp.

Inte räkna dagar
för dem orkar jag inte bära

Söker en skymt
en smula
som fallit från faten

Önskar att
du en dag ska förstå
hoppas vid Gud
att du aldrig behöver

« Äldre inlägg

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.