Sols Blogg

Predikan från 1 Advent finns nu inlagd med de andra predikningarna.

Den här make-overn tar sin lilla tid. Eller sin rundliga tid kanske jag skulle säga. Jag är tidsoptimist så det bara skriker om det i dessa lägen.  Utrymmesoptimist också måste jag tillägga. Man får inte färre saker för att man flyttar dem en våning upp. Då det inte kändes lockande att åter stuva in allt i en enda röra i en garderob så att innehållet hotar anfalla då man öppnar dörren återstod bara en sak. Utrensning. Det är första gången i mitt liv jag sorterar ut böcker. Smärta i mitt hjärta!
Men ärligt talat, receptböcker från  the 80′s känns inte så lockande längre. Gamla kartböcker och lexikon klarar jag mig också utan. En del annat också, vid närmare eftertanke. Så nu har jag snart plats för allt igen.

I vissa lägen saknar jag helt simultankapacitet. När vi drar igång med något projekt här hemma är ett sådant läge. Jag kan liksom inte göra det lite vid sidan av allt annat – det är totalt fokus på projektet just då. Sålunda handlar livet just nu om att skrapa, spackla och slipa.
Matlagning? Nä, vi kör gröt idag. Till och med att slänga in smutstvätt i maskinen verkar övergå min förmåga.
Och J? Ja, han har fått ägna sig åt borrning och att dra kablar till ytterligare en plats i huset. Men nu är datorerna åtminstone ihop och uppkopplade igen.
Målet är att bli färdig med målning och tapetsering till helgen. Sen ska jag fokusera på adventsförberedelse istället.

Av någon anledning (det brukar bli så när man gör en paus mitt i den aktivaste tiden av terminen) så tycks den här veckan ha gått i fast forward.  Idag åt jag middag (= av maken tillredda mackor) i bilen på väg till kyrkan. Det var förståss självförvållat då jag valde att klämma in ett träningspass i en redan späckad dag.Men jag behöver det så väl!
Efter kvällsjobbet har jag packat det lilla jag behöver för att åka till Luleå i morgon. Tidigt åker jag – hemifrån före fem. Hu! Men jag hoppas kunna sova en stund på tåget.
Trots detta tempo så känns det ok. Självklart kan inte alla veckor se ut på det här sättet, det skulle inte fungera. Men när jag vet att det är begränsad tid så är det liksom bara att surfa med och vara tacksam över att jag har ork till det.

Att bo invid en sjö innebär ständigt skiftande vyer. Vissa mer speciella än andra. En vacker höstdag kan bjuda på scener av detta slag:

Minnesgudstjänst i Anundsjö kyrka. Önskar jag hade kunnat fånga ljusen på yrkogården på bild också. Tyvärr förmådde inte kameran det.

November är inte bara grå. De här färgerna finns också i paletten