Sols Blogg

Sådärja. Nu har jag tryckt på sänd-knappen och skickat iväg en ansökan till en tjänst. Det var länge sedan jag senast sökte ett jobb. Eller ja, rent formellt så gjorde jag förståss det till det jobb jag har nu också. Fast muntligt. Och under tvång, haha.  Jag var inte helt övertygad om att det var jobbet för mig kan man lugnt säga.
Men nu känns det ganska spännande. Än mer spännande blir det om det här visar sig vara en återvändsgränd. Nu finns det liksom ingen väg tillbaka. Det är något nytt som gäller. Och om inte det här, så vad?
Jag känner mig ändå lugn. Det har aldrig tidigare hänt att pusselbitarna inte fallit på plats så det gör de väl den här gången också.
Jag minns den första gången, medan jag fortfarande gick på Johannelund och skulle ut i tjänst.  Och så fanns det ingen just då… Efter mycket bön, funderingar, prat och vånda hade vi tagit beslutet att säga till T,  som var den jag haft kontakt med, att vi var beredda att flytta till Nordmaling och invänta tjänsten där. Jag skulle kunna göra något annat ett år. Sagt och gjort. När jag berättat färdigt hur vi tänkt så säger han “Det där låter ju bra, men nu behövs det inte. Tjänsten blir ledig redan till hösten”. En ganska fantastisk känsla!