…och en människa räknas för intet…

februari 29, 2012 den 8:17 f m (Tro & kyrka)
Tags:

Vilka värderingar och vilken människosyn präglar vårt land idag? Hur kan vi acceptera att människor behandlas på det sätt som sker?
Hur ofta har jag inte hört frågan om hur det tyska folket kunde låta det fruktansvärda i koncentrationslägren pågå. Eller hur våra egna makthavare kunde tillåta de tyska transporterna genom vårt land.  Svaret är egentligen ganska enkelt. Om var och en tänker att ”det här är inte mitt ansvar” och håller tyst så kan vilka värderingar som helst få utrymme att breda ut sig.
Just nu kämpar en medmänniska för sitt liv, sin familj och sin existens. Vår regering och våra imigrationsmyndigheter ger sitt ok till att en människa får behandlas på det här sättet. Läs om pastor Jean Kabuidibuidi

”Fördrag har brutits,
vittnena frågar man inte efter,
och en människa räknas som intet.”
Jesaja  33:8
Låt oss inte vara tysta. Här kan du läsa om vad just du kan göra!

Kommentera

Insnöat

februari 29, 2012 den 7:41 f m (Okategoriserade)

Kommentera

Småugglorna har landat

februari 23, 2012 den 9:36 e m (Familj)
Tags: ,

I kväll har det varit som lilla julafton här hemma, med alla tjejerna och lilla E och L. Snabbt såg både hall och kök ut som att ”här bor en barnfamilj”.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mostrarna stod högt i kurs!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Kreativ kväll

februari 21, 2012 den 9:39 e m (kreativt, Tro & kyrka)
Tags: ,

Ikväll har vi sjösatt vår nya satsning i Vasakyrkan; kreativa kvällar. Det är kollegan A och jag som står för det, mest hon eftersom jag jobbar så liten del i kyrkan. Men nu blev hon sjuk och jag fick regissera premiären på egen hand. Det blev en buffé av lite olika saker, vika askar, vimpeltillverkning, göra gratulationskort, ljuslyktor m.m

Förutom glädjen i själva skapandet så är upplägget perfekt för att lära känna människor bättre. Det befrämjar helt klar småprat med både kända och okända. Och det är ju också en av tankarna med det hela.

Denna första kväll kryddades med något som blir svårslaget: finfina semlor från Holmsund till alla. E kom med 40 stycken!

1 kommentar

Vart femte barn

februari 14, 2012 den 9:35 e m (Okategoriserade)
Tags:

Just nu pågår kampanjen  ”Vart femte barn”. Den vill uppmärksamma oss på alla de barn som lever i familjer med missbruksproblematik. Det är så många som 400 000 barn i vårt land.
Redan att vara vuxen anhörig till en alkoholist är svårt att hantera, både konkret och känslomässigt. Därför kan jag på ett sätt föreställa mig hur det är att få den erfarenheten redan som barn. Å andra sidan tror jag inte ens mina personliga erfarenheter räcker. För jag har en så trygg grund att stå på i mitt liv. En botten för mina känslor och en hand att hålla i. Det är omöjligt att tänka bort ur mitt liv. Hur det skulle vara att vara liten, hjälplös men ändå ansvarskännande och inte begripa sammanhanget – nej, det går liksom inte att förstå.
Tack och lov att det finns sammanhang som arbetar konkret och metodiskt med att hjälpa barn som lever i den här utsatta situationen. Här i stan finns Öppen Gemenskap som arbetar med vad man kallar Linusgrupper.
Tyvärr är det inte alltid enkelt för dem att nå fram med den hjälp man kan erbjuda. Det är svårt för barnen själva att hitta den resursen. Det behövs nästan alltid andra vuxna i deras närhet som vågar se och agera för att hjälpen ska nå fram. Och det är tyvärr få som vågar se och agera.
På ett sätt förstår jag det. Jag vet hur svårt jag själv har haft att ta in sanningen och våga stå för den. Men jag vill ändå hoppas att om jag såg ett barn fara illa så skulle omsorgen om barnet gå före allt annat.
Hur som helst är det viktigt att lyfta fram det här ämnet i ljuset och våga prata om hur det är.

Kommentera

Vilse i pannkakan

februari 13, 2012 den 9:13 e m (Okategoriserade)

Just nu sitter jag här och känner mig fullkomligt obalanserad, ledsen, fylld av längtan och helt vilse i pannkakan. Och detta trots att vi haft en fin bönegruppskväll och det kom nya bilder på sommarbebisen. Eller kanske just därför.
Precis nu känns det som att jag hänger och dinglar i ingenmansland i tillvaron.
Jag längtar efter mina barn och det känns tråkigt att inte ha tillgång till den där enkla vardagskontakten.
Jag sörjer det som skulle kunna vara men inte är.
Jag undrar vilka vänner jag skall finnas nära när hösten kommer. (Åh hösten, varför ska jag tänka på den nu? Men den kommer ju!)
Med mitt förnuft kan jag tänka att jag är rikt välsignad som har flera drömmar som jag kan leva med. Det finns inte bara ett tänkbart framtidscenario som är bra medan de andra är dåliga.
Men mina känslor vill just nu inte veta av några drömmar. De vill ha fast mark under fötterna.

2 kommentarer

Svindlande höjder

februari 8, 2012 den 9:39 e m (Okategoriserade)

Hur ska man kunna arbeta i lugn och ro när man måste oroa sig för andras jobb? De här killarna skulle jag sannerligen inte vilja byta med! Utsikt från kontorsfönstret en februaridag:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Plan C

februari 6, 2012 den 9:54 e m (Familj)

Det är mycket framtidstankar just nu. Nedräkning för beslut. Idag så kom jag och J fram till att vi är överens om en plan C i alla fall. Det känns inte som det scenario jag drömmer om, men någon slags beredskap måste man ju ha. Och det viktiga var att vi ser saken på samma sätt. Vi har en plan! Det kluriga är att det är det där mellan A och C som saknas…Men lite spänning i tillvaron kanske inte skadar.

Kommentera

Samla inte skatter…

februari 5, 2012 den 9:56 e m (Okategoriserade)

Jesus lär oss att vi inte ska samla skatter här på jorden, det finns nedskrivet i Matteusevangeliet. Jag tycker inte att det är så svårt att hålla med i teorin. Jag menar; saker – vad betyder det jämfört med relationer, upplevelser och erfarenheter? Dessutom finns inte många saker av något högt materiellt värde i vårt hushåll. Lätt som en plätt alltså.
Till dess att jag i tanken utmanas att välja bort. Oj, oj så svårt det visar sig vara.  Böckerna har jag ju faktiskt nyligen rensat bland. Att krympa biblioteket ytterligare skulle vara en stor utmaning. Och då måste de ju förvaras någonstans. Alltså är bokhyllorna ett måste. Och ett helt skåp fullt med vackra saker finns också – inget som betingar nåt värde i pengar, men som förgyller tillvaron. Skålar, vaser, ljusstakar… Hur skulle jag kunna välja bland dem? Och kring vissa finns speciella minnen. Dessutom är själva skåpet valt med stor omsorg. Ja, så där fortsätter det.  Fortsätter jag.
Jag har visst en del att arbeta på trots allt.

Kommentera

Det gick aldrig över för mig

februari 3, 2012 den 4:37 e m (Familj)

Förutom att jag läser böcker i mängd är jag inte särskilt kulturell av mig. Annat är det med min måg N som både spelar, sjunger, skriver  poesi och nu: spelar in film. Låt vara att jag kunde identifiera scenen som barnvagnsrummet i deras källare. Men bra är det och jag vill gärna dela med mig.

Nils Lundkvist – ”Det hemliga sällskapet” from Oskar Hannler on Vimeo.

Kommentera

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.