Sols Blogg

I kväll blev det många böner kring arbetsfrågor i vår bönegrupp.  Flera av oss står i situationer där det är förändringar på gång. Önskade, ofrivilliga eller självvalda.
Jag drabbades i det läget ännu en gång av en plötslig insikt. Även om jag de facto skulle bli kvar i mitt nuvarande arbete så har jag bara mitt vikariat fram till sommaren. Sedan är jag inte heltidsanställd. ”Ja, just ja… ” Men det känns i nuläget knappt lönt att bry sig om att tänka på.
Det är märkligt, för två år sedan våndades jag mycket över hur saker och ting skulle bli. Nu känns det lugnt fast jag inte vet nåt. Fast jag säger att jag ska sluta utan att veta vad jag ska börja istället.
Rent teoretiskt kan jag tänka att det blir lite stressigt att i början av mars kanske behöva ta beslut om något stort och omvälvande som vi idag inte ens riktig satt ord på, men som i så fall behöver ske inom loppet av några månader. Men det är ju en månad dit, så varför tänka på det nu?
Det är inte riktigt likt mig att vara så lugn. Men rimligen så borde erfarenhet läggas till erfarenhet och jag vet ju att Gud öppnat dörrar förr och har lovat att göra det igen. Men jag får ju tillstå att jag är lite nyfiken på vilken det ska bli…