Den här veckan kändes lite dryg med tre kvällssammanträden. I morse kändes det förfärligt drygt med mötet i kväll. Men efter träningen så kände jag att det nog skulle bli skönt att komma tidigt till kyrkan, sitta ensam i kyrksalen och tända ljus. Stillhet. Längtan. Jo, jo, jag glömde bara att det (nästan) aldrig är tomt i Vasakyrkan. Kyrksalen var upptagen. Det blev soffa i ungdomsvåningen i stället. Några övade lovsång i andaktsrummet intill. Inte fy skam det heller. Och mötet var bra, alla i sektionen var med i kväll. Idéer och engagemang finns. Det känns också väldigt bra med Sofia i rollen som barnkonsulent.
Väl hemma ligger senaste numret av Allt om trädgård på köksbordet. Bonus.
