Sols Blogg

Idag så kom det en sån där typisk kommentar i ett samtal. ”När det är familjegudstjänst är predikan på min nivå.” Det är helt pk att säga så i kyrkan har jag förstått. Jag funderar över det där. Ok, alla predikanter är inte pedagoger. Alla är inte ens goda berättare. Men det finns också rätt många som faktiskt är duktiga talare. Sätt det i kombination med alla som fäller den där typen av kommentarer inte är underbegåvade. Tvärtom, han som yttrade det här idag har ett avancerat arbete med en rätt ansvarsfull position. Vad gör att just teologi och livsfrågor skulle vara så obegripligt att det måste presenteras på söndagsskolenivå för att vuxna ska förstå?

Jag tror inte att det var det här Jesus menade med att vi ska bli som barn.

Den intensiva veckan håller på att ta ut sin rätt och jag vill egentligen mest gå och lägga mig. Men jag ska försöka hålla min man sällskap en stund eftersom han redan haft fyra ensamma kvällar den här veckan.

Vi har i alla fall inlett påskfirandet i Umeå stads kyrka. TA predikade. Det jag tar med mig är lärjungarnas fråga när Jesus under påskmåltiden berättade att han skulle bli förrådd. ”Det är väl inte jag, herre?”  TA sa att egentligen så var det ju faktiskt alla – förr eller senare. Och även jag. Inte bara en gång utan gång på gång. Ändå får jag höra till!

Vilket leder mig vidare i tanken till Studio ett som jag lyssnade på en stund medan jag strök. De talade om finske utrikesministern Ilkka Kanerva och gjorde stor sak av att han som betett sig som han gjort skulle bära ett kors och läsa en bibeltext vid en gudstjänst på påskaftonen. Det skulle bli mycket intressant att höra vilken bibeltext han skulle läsa sades det. För att vad då? Få bekräftat vilken hycklare han är? Få bevisat att kyrkan ägnar sig åt dubbelmoral? Ja, de var då inte inne på det som är själva poängen. Både med påsken och att Kanerva är korsbärare – förlåtelsen. En som har gjort fel läser en text i kyrkan – vilken skandal! Tänk att det ägnar vi åt oss åt i kyrkan vid varenda gudstjänst.