Vår i Göteborg

Våren ter ju sig lite olika i vårt avlånga land. Vännen S som är en lyckans ost att få njuta av den i den här tappningen är ändå inte riktigt nöjd – den beter sig inte som hemma i Ö-vik. Jag tror jag skulle kunna tänka mig att stå ut med att saker och ting kommer i fel ordning när resultatet blir så här…

Premiär

Det blev joggingpremiär i går morse. Inte bara för det här året. Det är nästan två år sedan sist, två år sedan den dryga slemsäcksinflamationen. Jag har nästan trott att jogginssäsongen skulle vara över för alltid i mitt liv. Men nu testade jag, ganska oplanerat. På asfalt dessutom. Och det gick! Ganska hysat faktiskt. Mycket bättre än min wii-bräde premiär. Wii:t påstår att jag har balansproblem men jag vet inte jag. Kanske jag borde konsultera en optiker? Jag kör in i slalomportarna och får fotbollskor i huvudet…

Pratade med vännen K ikväll. Hennes sista cytostatikabehandling är avklarad. Fast hon mår fortfarande för dåligt för att riktigt kunna fira det. Det känns ändå som ett stort steg i rätt riktning.

Påsken i backspegeln

Långfredag: gudstjänst, platespottingpromenad (utan framgång) och E&N på middag. Påskafton: kompletterande shopping, bakning och ett av årens givna tillfällen att få göra ett maffigt blomsterarrangemang. Samtal med vännen K som legat inlagd ända till långfredagens eftermiddag. Påskdagen: Kristus är uppstånden! Påskgudtjänst. Festförberedelser. Barnen och goda vänner. God mat, samtal och spel. Traditionsenligt. Fast utan utan familjen B. Men de fanns i hjärtat. Annandagen: Tur till Bredbyn. Med kort stopp hos familjen B på vägen. Lite blommor och gott. Första gången vi träffats sedan julen. Glädje! Men jag önskar att vi kunde finnas närmare till hands. Telefonkontakt känns fattigt i det svåra.

ranunkel.jpg

Natten mot vardagen: Min kropp är i sockerchock och jag har sovit uruselt. Tänker att jag aldrig mer ska äta godis och fika. Det är inte värt det. Haha =)

Hemma bäst

En vecka med många dar på resande fot. Tisdag och onsdag i Stockholm på fortbildning för NFU-handledare med besök av förgrundsgestalten Christian Schwartz. Han motsvarade inte precis min föreställning om en tysk akademiker. Inte fyrkantig eller torr och tråkig. Systematisk, jovisst, men verkligen inte på ett begränsande sätt. Han verkar vara ungefär som han pratade; utan märkbara uppehåll mellan orden överhuvudtaget.

På onsdag kväll tog jag in hos vännen L i Uppsala. Tillbringade kvällen vid hennes köksbord och tiden bara försvann så där som den gör när man har goda samtal.

Torsdagens samling på Johannelund, med Centrum för Utveckling var bra även om det ibland känns lite frustrerande att vår agenda växer på det sätt som den gör. Den är med andra ord mer omfattande än de resurser vi kan se att vi förfogar över.

När jag lagom mör anlände till Arlanda vid sjusnåret var det bara för att upptäcka att mitt plan skulle bli drygt två timmar försenat. Inte precis det besked man drömmer om då. Tiden kunde dock fördrivas med en rafflande handbollsmatch. Men hemkomsten blev väldigt sen.

Kontentan av alltsammans blir: borta bra, men hemma bäst.