Sols Blogg

Just another WordPress.com weblog

Provrumsilska juli 18, 2018

Filed under: Okategoriserade — senitha @ 9:15 e m

Snart blir det fjällen med konfirmandlägret. Jag behövde ekipera mig inför detta. I första hand friluftsshorts. Möjligen även några långbyxor för ändamålet.

I teorin gick bra. Hittade ett par shorts som såg bra ut. Jag trodde inte mina ögon när jag därpå fann ett par fina friluftsbyxor nedsatta med 70 % . I en storlek som borde vara lite stor för mig. Lovande! Men eftersom jag ändå vet hur det brukar vara garderade jag mig med några herrshorts också. Mot provhytten!

Shortsen gick med nöd och näppe på. Men vandra med dem – icke. Herrmodellerna passade visserligen i storlek, men inte i modellen. Jag föredrar nämligen att ha magen i byxorna, inte ovanför.

Nå, men långbyxorna då?

Nu kommer en bild som jag aldrig trott jag skulle dela. Den där skammen i provrummet vill en helst inte avslöja för någon.

Men idag tröttnade jag på att skämmas. Jag blev så in i glödheta arg i stället.

Jag har byxor i min garderob. Jag vet vilka storlekar jag brukar ha. Men varenda gång jag försöker köpa kläder för friluftsbruk ser det ut så här.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Är det så att bara smala personer ska kunna klä sig ändamålsenligt? Eftersom jag redan ägnat månader åt att hitta ett regnställ jag kom i så är frågan verkligen relevant.

Jag skulle vilja träffa ansvariga designers och höra hur de tänker.

Blev det några shorts då? Jo, ett par som var två storlekar större än jag brukar ha. Jag kan låtsas som att det inte står andra siffror än det brukar på lappen i byxorna. Det är okej.

Men jag kan inte låtsas som att jag inte bryr mig om att det tydligen är bestämt att människor som ser ut som jag inte ska kunna ha en viss typ av kläder.

 

 

 

 

Annonser
 

Sista kvällen juli 14, 2018

Filed under: Familj,Okategoriserade — senitha @ 9:23 e m
Tags: , ,

Hur fort kan fyra veckor gå? Uppenbarligen allt för fort eftersom det redan är sista kvällen i stugan för denna gång. Det känns som alltid jobbigt att åka härifrån.  Å andra sidan åker jag hem med så mycket tacksamhet över goda dagar.

En oglamourös men viktig sak: vi har inte längre någon vattenläcka. (Men en massakrerad gårdsplan)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi har också fått dela några dagar med en av döttrarna som det är många år sedan vi fått ha här.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det går att tänka trädgård och rabatter om omgivningarna. Inte bara en önskan om att det skulle vara så.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi har hunnit umgås med vänner. Vi har fått tid tillsammans med barn och barnbarn.

Det har inte blivit några längre resor, men några trevliga turer i närområdet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är ju dessutom så att vi inte ens behöver åka någonstans för att njuta av vackra vyer. Det är bara att titta ut.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu är det bara att ta nya tag med vardag och arbete igen. Och om en månad är vi tillbaka!

 

 

 

Två av tusen juli 1, 2018

Filed under: trädgård — senitha @ 6:17 e m
Tags: , ,

Idag har vi varit på evenemanget Tusen Trädgårdar. Det är engagerade trädgårdsägare som öppnar sina trädgårdar för besökare en viss dag.

Vi besökte två ganska olika trädgårdar.  Den första skapad på en ordinär villatomt inklämd i en ganska tät bebyggelse.

Där fanns inte direkt några spektakulära växter, men en massa roliga stilleben, och välplanerade trevliga platser.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den andra trädgården låg ute i kustbandet med spektakulär placering i söderslänt mot havsviken. Den branta mot söder sluttande tomten ger speciella förutsättningar för växterna här.  Ägarna hade valt att ha många olika teman på den ändå ganska lilla tomten. Det fanns kaktusrabatter och det fanns medelhavszon och palmer tillsammans med pioner, nävor och hostor. Imponerande uppbyggnad men kanske inte riktigt min ”cup of the”.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är hur som helst alltid roligt att kika in i andras trädgårdar och få inspiration på olika sätt.

Själva har vi åstadkommit en rejäl kvalitetshöjning på ”Portalrabatten” hos oss genom att lägga grus i den. Äntligen! Tanken har funnits länge, men nu är det verklighet.

 

 

 

 

 

 

 

 

Men förbättringen till trots dröjer länge innan den här trädgården är redo att vara en av tusen…

 

 

 

 

 

 

Vandra nya vägar juni 15, 2018

Filed under: Okategoriserade — senitha @ 8:54 e m

3857CF47-7D70-4B3C-8BEC-ADC6F36682F7

De senaste två dagarna har jag tillbringat i ett nygammalt sammanhang. Det är tveklöst en del av min bakgrund. Samtidigt är det så länge sedan att det känns helt nytt. Och ändå kändes det inte främmande. En mycket märklig situation.

Dagarna har innehållit djupgående samtal. Frågor och rannsakan. Övningar och gruppsamtal. En fin pilgrimsvandring i stadsmiljö.  En labyrint. Möten med nya blivande kollegor.

30AAC97C-9623-474E-B325-602D328998BF

45D23E74-7056-4EA4-8DB5-2072AF45C8DF

Slutligen så fick jag beskedet att jag är prövad och godkänd. Jag är antagen för tjänst i Härnösands stift.  Jag tror inte jag kunde ha fått en bättre början på vandringen på dessa nya obekanta bekanta vägar än vad jag fått. Tacksam.

7B882E9F-7EF0-4215-9E51-3066BFF1126B

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ute ur tunneln juni 3, 2018

Filed under: Okategoriserade — senitha @ 8:31 e m

Hurra! Nu har jag levt fem dagar i frihet.

Jag har ägnat min trädgård lite omsorg. Legat i hängmattan. Jobbat Jag har varit på biblioteket och lånat böcker. Städat. Gjort en tårta. Varit men på anitnazistisk manifestation. Haft fest med vänner. Firat gudstjänst. Åkt till stugan. Varit på konsert.  Allt utan dåligt samvete för att inte ägna tillräckligt med tid åt grekiskan.

 

Det är nu det händer maj 21, 2018

Filed under: Okategoriserade — senitha @ 7:19 e m

Ja , typ allt nu. Respons på interpretation. Tentaplugg. PM på roman.

Ute syns spåren av påbörjat men inte slutfört försök att göra sommar på altanen och däromkring. Här inne finns påbörjat icke slutfört tårtbottensbakningsprojekt. Högarna som avspeglar alla de där olika sakerna som ska skrivas och läsas.

Om en dryg vecka så hoppas jag att en hel del av ”allt” kan strykas.  Mer uppdaterad blogg utlovas i detta kommande liv.

 

Drömhus maj 8, 2018

Filed under: Familj,Okategoriserade — senitha @ 8:23 e m
Tags: ,

Bara en gång i mitt liv har viljan att bo i ett visst hus, på en viss plats, helt styrt vårt boende. Jag tänker fortfarande på lägenheten med de charmiga vinklarna och den intressanta golvlutningen med kärlek.

Men allt sedan 1990 har praktiska omständigheter och Guds outgrundliga vägar styrt vårt boende. Det var året då vi växlade ner från 130 kvadrat och klämde in vår fempersonersfamilj i en trea på 67 kvadrat. Jag trodde aldrig det skulle gå, men där trivdes vi i 3,5 år.

Sen kom en parentes i en tråkig nyproducerad lägenhet vars största förtjänst var en hyressubvention. Så snart möjlighet gavs sökte vi andra alternativ och fann villan vid bönhuset. Läget som räddade vårt familjeliv under tuffa år med små barn och kvällsarbete. Huset var som en gudagåva och vi var så tacksamma över det. Men trots det valde vi inte huset för dess egen skull utan för att det var en viktig pusselbit i det liv vi levde då. Ärligt talat så är ett småsamhälles villaområde den sista plats jag skulle välja att bo på om platsen fick styra.

Ja, sedan hamnade vi då här i bostadsrätten som vi köpte utan att J ens sett den. För att det var här vi hade råd att köpa något. För att situationen var akut. Och mirakulöst nog har vi trivts här i femton år nu.

Som så många andra kollar jag  hemnet mellan varven. Många gånger har jag konstaterat att i jämförbara kategorier står sig vårt boende bra. Sällan ser jag något jag har lust att byta mot. Inget som skulle vara värt det i alla fall.

När jag kollar på andra divisioner av hus, de där så kallade drömboendena, så är jag rätt kräsen i vissa avseenden. Sjötomt. Eller i alla fall vattennära tomt. Älv eller å kan också duga. Men vatten måste det vara. Men det ska inte vara nåt storståtligt hus. Lagom litet och lagom praktiskt ska det vara. Med plats för det jag drömmer om mest av allt; växthus. De senaste åren har jag sett några enstaka sådana alternativ. Till priset av ett antal miljoner då. Drömhus var ordet.

Men vänta nu, vi har ju redan ett sådant hus!