Sols Blogg

Just another WordPress.com weblog

Mycket av allt mars 20, 2019

Filed under: Okategoriserade — senitha @ 6:46 e m
Tags: , ,

Jag känner mig så välsignad av Gud just nu. Det är så mycket som liksom bara faller på plats. Många goda saker på det personliga planet.
Men Gud välsignar också med erfarenheter som kostar på. Jag skojar inte, jag tror att också det tuffa och utmanande kan vara till välsignelse i långa loppet.
Förr eller senare kommer jag att möta det tragiska och svåra begravningssammanhanget. Och det där något annorlunda. Plus ytterligare några saker jag inte mött tidigare.
Och det visade sig bli förr. Alltså nu. På löpande band.
Jag ler lite för mig själv åt att jag nästa år kommer att ha en handledare för den här sortens uppgifter. Det är så dags då!
Jag känner ändå att jag står rätt tryggt i allt. Men det gör mig trött eftersom det inte går att fördela engagemanget enligt ett regelbundet schema.
Det är liksom mycket av allt.

Annonser
 

Vem är det synd om? mars 14, 2019

Filed under: Okategoriserade — senitha @ 2:28 e m
Tags:

På självaste internationella kvinnodagen så hamnade jag i ett sällskap av äldre gentlemän. Några kände jag sedan tidigare, andra inte. Plötsligt så börjar de tala om den riksdagsledamot som ofredat kvinnor.
Att de tycker så synd om honom som hängs ut på detta sätt i media. Det är ju också synd om hans familj som får utstå detta.
Vare sig min roll eller sammanhanget gjorde det lämpligt att ta någon diskussion just då.
Men jag blev i ärlighetens namn rätt förvirrad. Här satt en person som jag vet är förkämpe för utsatta personer och säger sådana saker: Hur tänkte han?
Jag vet ju att det är en bra människa. Alltså handlar det inte om vilja att nedvärdera kvinnor. Och ändå blir det konsekvensen av resonemanget just det.
Som kvinna bör du inte säga ifrån om du blir sexuellt ofredad på jobbet för det blir då väldigt obekvämt för din manlige kollega. Helt orimligt! Och frustrerande att det ändå verkade så självklart för dessa män att resonera så.
Jag vred och vände på upplevelsen när jag kom hem. Tänkte till sist att ”ja, så här starkt sitter denna kultur ännu rotad i vissa generationer”. Nästa insikt var hur starkt det måste sitta i andra länder, andra traditioner, som inte kommit så långt i bearbetningen av detta som i Sverige.
Och vad ska jag göra av det som skaver?
Jag har sedan tidigare valt att vara ”flickafadder” i Plan International. (Det är lite synd att jag inte kan kanalisera resurser till den här frågan via min egen organisation, men detta hör till sånt som det inte talas om inom EFS)
Nu kände jag att det var dags att öka givandet en aning. Det finns mycket mer att göra!

Mens – på blodigt allvar

Bild lånad från Plan International
https://plansverige.org/agenda-for-flickor/

 

Tonårsäktenskap mars 7, 2019

Filed under: Familj — senitha @ 7:31 e m
Tags: , , ,

Efter drygt 36 år som gifta blev jag för första gången varse en riktig nackdel med att ha gift mig som tonåring. Mitt ringfinger har vuxit ur mina ringar.

Jag har väl länge insett att mina fingrar är betydligt kraftigare nu. Men jag har sällan tagit av min ring, så jag har inte så ofta konfronterats med att den varit svår att få av och på.

Men en kväll för några veckor sedan började det göra så fruktansvärt ont i mitt ringfinger. Det kändes som om jag hade bränt mig nåt alldeles förfärligt. Eftersom jag faktiskt bakat bröd den dagen var det också min första tanke. Men när jag inspekterade fingret fann jag inga skador. Däremot såg det väldigt svullet ut. Medelst diverse tvållösningar och under viss panik lyckades jag få av ringen. Sedan fick jag sitta med fingret mot ett kylblock resten av kvällen. Jag har sedan dess gjort ett par försök att få på mig ringen igen, men avbrutit. Jag har faktiskt inte vågat riskera att samma sak ska upprepas igen.

Eftersom mina ringar en gång för många år sen räddade mitt ringfinger från att bli mos under en slägga, blev de i sin tur rätt illa tilltygade. De gick att rädda den gången. Men i räddningen ingick att de två ringarna sammanfogades till en ring för bättre hållbarhet. Därför är jag ganska säker på att det inte finns mer att hämta när det gäller att tänja på dess flexibilitet.

Det känns väldigt tomt och naket på min hand. Jag önskar mig nog en ny ring. Får vi vara hoppfulla kanske vi ännu har trettio år kvar tillsammans. Det kan väl vara värt en ny investering.

Men på det hela taget är det ett gott betyg åt ett tonårsäktenskap; att en urvuxen ring är det sämsta jag kan komma på med det.

 

Det spirar mars 4, 2019

Filed under: Okategoriserade,trädgård — senitha @ 4:08 e m
Tags: , , ,

Förra veckans våraning känns idag långt borta med isande minusgrader och ymnigt snöande. Men det är inte direkt överraskande. Mars är inte vår på våra breddgrader.

Men trots det så kom nästa omgång frön i jorden idag. Dags för tomaterna! Jag är inte så förtjust i köpestomater. Det är svårt att hitta goda sådana. Men att plocka hemodlade solvarma tomater, det är nåt annat det.

Jag sår två olika sorter i år, en märklig ”klyfttomat” som heter Voyage, och bifftomaten Brandywine yellow. Eftersom jag vet att Åslidendottern gillar körsbärsvarianterna så satsar jag på de större. Sedan byter vi några plantor för större urval.

Jag kan knappt fatta att det är sant att jag kan göra det här! Nu är det bara att hoppas att jag klarar av att hantera alla småplantor under våren.

Paprikaplantorna har kommit upp och börjar få karaktärsblad. Men det som spirar mest här hemma just nu kräver dock ingen större ansträngning att odla; ärtskott. Det är nästan så att de växer synligt för blotta ögat.

 

Det finns så många sköna människor februari 24, 2019

Filed under: Okategoriserade,Tro & kyrka — senitha @ 4:14 e m
Tags:

Visst finns det människor av alla slag. Vissa slag är klart mer utmanande än andra.
Men det är långt borta från min verklighetsuppfattning att vara ”omgiven av idioter”. Det låter som en mycket jobbig utgångspunkt att ha.
Jag vet inte. Kanske är jag bara ovanligt välsignad. Kanske har jag turen att få möta de bästa människorna hela tiden.
Fast alla de där andra, idioterna, de borde ju finnas lika mycket omkring mig som omkring andra.
Jag har tänkt extra mycket kring det här på sista tiden, eftersom jag plötsligt rör mig bland helt andra och många fler människor än de som finns i min vanliga ”fålla”.
Men det verkar inte spela någon större roll att jag gör det. De där sköna människorna finns på andra håll också.

 

Gammal vänskap februari 20, 2019

Filed under: Okategoriserade — senitha @ 7:48 e m

Jag vet att det inte är en unik erfarenhet, men det känns ändå speciellt. Att träffa en vän som en inte mött på 17 år. Att få tillbringa ett dygn tillsammans. Enbart i syfte att få umgås.

När jag kom hem frågade min man vad vi gjort (vi var ju ändå i huvudstaden). Pratat så klart!

Mycket hinner hända på sjutton år. Men trots allt det, och trots att vi så klart båda har förändrats under de här åren så kändes det ungefär som när vi gick mellan Kantorsgatan och Väktargatan i Uppsala. Tänk vilken gåva det är att få ha en sådan relation i sitt liv!

Vi kommer aldrig att dela vardag med varandra, eller kunna mötas regelbundet. Livet räcker inte riktigt till för det. Men jag hoppas verkligen att det inte ska dröja så länge som sjutton år igen.

 

Säsongsstart! februari 9, 2019

Filed under: Okategoriserade — senitha @ 7:25 e m
Tags: , ,

Idag började min trädgårdssäsong. Paprika ska sås tidigt, så fröerna fick komma i jorden idag. Eller på jorden snarare. de är ljusgroende och ska bara förankras i sin kruka.
Tur att jag köpte växtbelysning i höstas – i syfte att hjälpa övervintrande pelargoner. Nu fick några av dem maka på sig och ge plats åt sådden.
(och några sticklingar av sin egen sort)
Det här ska bli spännande, jag har nämligen aldrig odlat paprika tidigare.
I år har jag väl heller inte optimal plats för dem. Det jag har till hands nu är ett trasigt växthus. Men jag får lappa och laga lite, så ska det nog fungera.

Fortfarande känns det lite overkligt att jag kan planera och göra det här. Att jag i höst ska kunna skörda både paprika och tomat och annat om det går vägen.
Det känns också jätteroligt att jag och dottern M kan byta lite plantor med varandra. Och vem vet, kanske göra lite gemensamma trädgårdsrelaterade projekt.